Fredagen

Gick åt att städa, handla, tvätta.
Äta Tacos med Jossan o Christian =)
Men tittar mig omkring o inser att det e nog ingen ide att städa för tjipptjillevipp så var det stökigt igen.
Leksaker i hela huset =)

Pontus o Julia var hos Farmor o Farfar, dom ÄLSKAR o vara där.
Båda två somnade i bilen på vägen hem. Då vet jag att dom haft roligt o e lyckliga!
Dom blir sådär bortskämda som man bara kan bli hos farmor o farfar eller mormor o morfar.

Tror att Pontus kommer få mitt samvete...
Jag får dåligt samvete för allt, o han e likadan?
Han fick en fyrhjuling av farmor o farfar, o han tackade.
Sen sa jag lite försiktigt att ge dom en kram o säg hejdå?
I bilen när vi var på väg hem frågade han,
- visst sa jag väl tack trevligt?
Jag svarade ja,
Han höll inte med, jag försökte förklara för honom att han gjorde det, att han e trött o inte skulle fundera på det mer...
Vet inte om han trodde att när jag sa att han skulle säga hejdå att han skulle tacka mer??
Fattade helt plötsligt ingenting, så jag sa ring dom då om du vill.
Det gjorde han :)
Sötisen...
Sen somnade han!

Stohandlat fick jag gjort! Gott det!!

Nu ska jag görasom resten av min familj, sova!


   Om jag kunde...

Om jag kunde skrika här så hade jag gjort det, FAAAAAAAAAAAAN va grym hon va Josse posse!
Jag vet att hon har längtat efter att få träna, men jag vet också att längtan efter träning har gått hand i han med känslan av nervositet för att stå på gymmet o kanske inte vara redo??
Men igår, då var det tvåtimmars Combat.
Jag ringde ner o frågade om vi fick vara med en timme bara. Världens bästa Lisa sa att det var självklart!
Det började klockan 6 till 8, vi kom dit vid 7, precis då hade dom vatten paus.
När vi går emot salen öppnas dörren,
Folk strömmade ur salen, o ut kommer Jaana, svettig, stressad o skulle fylla på vattenflaskan
Hon såg Jossan, ögonblicket då var klockrent, hela ansiktet ändrade sig o hon gick från uppjagad till ett totalt lugn, hon tappade helt o hållet allt annat, rusade fram till Jossan o bara kramade henne.
Jossans tårar kom...
Jaanas också...

Ingen tittade konstigt o ingen började viska ingen betedde sig sådär knepigt.

Hon sa
- Jag ska klara det!
Det gjorde hon också.
Hela vägen...
Så stark min lilla stumpa!

//
Idag blir det städning... Kanske inte det roligaste man kan göra men ändå.
Ingen annan gör det juh??? Frågade Jossan men hon sa nej...??
Kanske ska ringa Sabine, hoppas hon e hemma för jag städar aldrig så bra som när jag pratar med henne!
Ikväll blir det väl en sån där Ottsjö alá Nilsson alá Hansson alá Hermansson kväll!
Ska försöka komma in o storhandla också.
Har kommit på att det var väldigt längesedan jag storhandlade...??
Det blir typ handla-varje-dag handling. Det är inte ekenomiskt!!
Skärpning Therese!!

Taco ikväll kanske... Med gräddfil, det e mumma det!

   Kikat på ett underverk

Igår när jag kom hem gjorde jag lite mat...
Eller mat o mat, jag gjorde stekt potatis, stekt ägg, bacon o stekt korv???
Vet inte riktigt om man kan kalla det för mat men mättade gjorde det.

Sedan efter det åkte jag till Jossan o Christian. När jag kom dit stog hon med snöskyffeln i högsta hugg =)
Sedan gick vi in, o jag fick titta på bilderna från sjukhuset. Personalen på förlossningen tar egna kort på änglabebisarna som föräldrarna får senare. 
Hon låg där o vara bara så himla söt, liten o sina små korv ben... Ett riktigt underverk.
Hon såg ut att sova, det gjorde hon verkligen. Liten o alldeles söt!
Kände att jag inte kunde hålla inne tårarna.
- Fan... Ville att hon skulle få leva, Ville hålla henne, att hon skulle ta tag runt mitt finger!!

Tittade upp på Jossan, där satt hon tittade med stolta ögon på bilderna.
Om ni visste va grymma dom e på o göra fina barn!!

Idag har jag varit inne o tittat på scrapbooking grejer på nätet... Herregud va mycket det finns...??
Lina e ju grymt duktig på scrapbooka så jag tror att hon får ha en kurs =)
Ska göra ett album till Pontus o ett till Julia. Med kort o UL bilderna osv.
Kan behöva Linas inspiration o fantasi!

Snart ska jag bli moster igen =) Syrran ska ju ha bebis 9 Mars, o det e inte så långt kvar juh!! Wiieee
Det ska bli kul!
Sen ska jag snart bli Morbrors-sambo med, haha. Lina ska ju ha den 15 Mars.
Det ska bli super kul!

Nu ska jag laga mat, spagetti o köttfärsås står det på menyn idag!






   Barn

BARN!!

 Man ska väl göra allt för barnen?
 Försöka skydda dom så mycket man kan?
Tillåta dom att gör fel för att lära?
Stå med öppna armar när dom vill komma hem igen?
Lära dom att vara trygga i sig själva? 
Ge dom självkänsla?
Älska dom villkorslöst?
Finnas där alltid? 

Denna gången e det barn med i bilden??
Vet inte hur man kan tro att detta skulle kunna gynna barnen på något sätt? 
Dom älskar människan som inte finns där just nu, fast han så gärna skulle vilja.

 Jag hoppas av hela mitt hjärta att dom inte vet. Att dom aldrig kommer att få veta, att dom aldrig kommer behöva tvivla.
Att dom är omringade av folk som gör allt för dom!
Folk som vill skydda dom så mycket de kan!
Jag vet att jag kommer göra det...




 


   Tänker så

på Jossan o Christian...
Hoppas det blir en fin dag.

Lilla sötisfisen... Jag vill också se =)


.............

   Omvända roller

ja det blev det idag...
Jossan o Christian fick komma o "ta hand om" mig lite idag??
Jag vet inte men det verkar kanske konstigt att dom kommer o hjälper mig nu...??
Men Dom betyder mycket för mig, allt känns lättare när man får träffa dom, kanske för att vi tänker så samma, eller för att vi är så lika, eller för att jag älskar fanimej Jossan!!
Jag finns där för dom med såklart, jag är till deras förfogande dygnet runt, som en jour haha!!

Jaja, det här verkar snurrigt men jag vill att DU Jossan ska veta att du gör mig lika stark som du säger att jag gör dig!!
Just nu e allt en soppa.
Men som Sabina skrev kommentar i mitt andra inlägg, VI som e starka får dom tuffaste hindren!

Jag längtar till The Baseballs, och tills vi ska till PIIIIINNNNNK!!!!! Wiiiieeeee!
Hoppas hoppas att tiden går fort tills dess!

   Fy fan

för detta, nu känns det som det får vara bra...
Varför avlöser det ena problemet det andra??
E det nån slags prövning, eller varför blir det såhär??
Förtjänar jag det??
Ska någon se hur mycket jag tål?

Då kan denna "någon" SLUTA nu.
För en sak vet jag, jag ger mig aldrig. Jag tänker tåla ALLT, hur mycket som helst.
Jag vägrar ge upp. Det har min pappa lärt mig!

Om denna "någon" tänker fortsätta, kan man be om en paus??


............

   Bankdosan e MIIIN

Ja, så skrek Julia i morse när Pontus skulle försöka ta den ifrån henne.
Den låg på bänken i hallen men hon tog fram en stol o klättrade upp!!
Så när jag kom ur duschen så hade hon den o lekte telefon med...??
Nu e den låst!
Skit också!
Ringde telefonbanken o dom skulle hjälpa mej, men då skulle jag trycka in en kod o sen vänta tills den stängde av sig själv, jag väntar än.....

Härligt, härligt väder idag!
Känns alldeles underbart o få solen i ögonen,

Nu ska jag snart baka semlor med ongarna, det ska bli kladdigt o kul!

See ya

   ♥ GRATTIS ♥

Lilla, lilla söta Evelina på Namnsdagen  ♥

   Torsdag

Och jag e trött...
Somnade halv elva inatt, vaknade vid halv tre av nåt som smällde???
Trodde jag skulle skita ner mig, flög upp ur sängen o såg att Julia stog o i köket o letade efter pepparkakor?!?!
Halv tre på natten???
Hon fick välling o somnade som en stock, i MIN säng. Snurrade som en elvisp, sötisen.
Sen vaknade igen vid kvart i fyra av att Pontus kom, han hade drömt mardröm... Så det slutade med att vi låga alla fyra plus katten i våran 1,60 säng.
Trångt o varmt var det så det var inga svårigheter att gå upp i morse... Dom tre andra slappisarna sov som stockar, jag fick ju ta kort på dom =)) Kommer när jag fattat hur man lägger in bilderna från den nya kameran!!

Kallt var det imorse, jag som så innerligt längtar till våren. Jag längtar tills vi ska gå ut o gå. I bara tröja, tills vitsipporna o mest av allt tills när man dragit ris osv, grillar korv på rishögen!!
Gör vi varje år, o jag längtar!!!

Jossan anglaflikkan.blogg.se ska har choklad kaffe när man kommer o fikar...
JAG VILL FIKA NU!!!!!!

Bye bye

   Tittade på Efterlyst

Ja, jag tittade på det för en liten stund sedan.
Då var det en liten tjej på 6 år som blev kidnappad, hon skulle varit 19 år nu...
Men är fortfarande inte hittad?!?!
Fy fan, tänk vad hemskt, inte veta vart hon är, hur hon mår, om hon lever, vem det var som tog henne, vad han/hon gjort med henne...??
Fruktandsvärt.
Usch, tänk vad mycket konstigt folk det finns egentligen.
Vem kan ta ett litet barn?? Vem fan är så hjärtlös att kunna göra så mot människor??
Inte ska man väl behöva ha koppel?

// Idag har jag jobbat, slitit... Nää det sista var ljug.
Jag har i alla fall varit redig o suttit på kontoret idag, pratat med alla chaufförer =))
Dom e ganska pratglada när dom suttit ensamna hela dagen!

// Sen har jag beställt tyg till mig o Jossan. Jossan ska ha blått tyg med vita prickar, o jag ska ha rött tyg med svarta prickar, Lovisa ska ha svart tyg med vita prickar!!
Vi ska ju på The baseballs i April, Raggarklänning är ett MÅSTE, speciellt när man ska dit med Jossan o Lovisa =))
Så här ska sys.
Den som jag sydde i somras e för stor... Wiiiieeeee den e för stor!! Äntligen!

// Jag har tagit upp en strid... Och jag tänker inte ge mej förrän jag fått ett riktigt svar.
Jag ska ha en riktig förklaring i klartext o INGET annat. Dom ska förklara o skriva ner, o stå bakom det dom skrivit o sen skicka det till mig.
Men tyvärr verkar det bli svårare än jag trodde.
För dom vill inte??
Det är ett försäkringsbolag jag försöker ha en vettig konversation med, men det är helt omöjligt.
Jag har av 4 års erfarenhet (vattenläcka i källaren)förstått att det går inte att lita på försäkringsbolag. Det är bara så.
Dom har hängslen o livremmar o allt på samma gång för att skydda sig.
Jag o Putte har vunnit förr, o kan dom bara bevisa att dom har rätt, så ger jag mig.
Kan jag däremot bevisa att jag har rätt så vägrar dom att tro på det??
Men när jag pratade med dom från försäkringsbolaget häromdagen så visste hon inte vad hon skulle skriva på pappret jag ville ha, eftersom hon inte fick det att gå ihop... Haha 1-0 till Mig
To be continued...

   Stolt?

Jo, jag e stolt, jag e verkligen superstolt... Över Jossan!
Kan man vara stolt över en vän??
Jo det kan man väl??
Hoppas det?!
I vilket fall som helst så e jag det, för hon e ta mej fan as bra!
Av nån konstig anledning så tror jag hon håller med =))

"Dagis" fyllde år igår, så vi var där o drack kaffe.
Annars vet ag inte riktigt vad som har hänt? Hmm...
Jag har jobbat, sen så... Eeeh??
Nä inget mer tror jag!!

På Torsdag ska jag träna i alla fall, det ska bli skönt, fast först ska jag sova!

Bye bye!

   Då var den över??

Begravningen alltså...
Hela dagen igår var sisådär. Man kunde inte riktigt ta sig för något gick runt o funderade på hur det skulle bli, hur det skulle kännas, o hur Jossan o Dagis mår, hur dom skulle orka o klara det??
Men så åkte jag in o lämnade barnen hos deras farmor, åkte o köpte presenter till Pontus kompisar (barnkalas) då kändes det lite lättare...
Men så hämtade jag blommorna... Åhh dom var så söta! Glada på nåt sätt.
Men då kom jag på det igen... Herregud!!
Jossan o Dagis ska begrava deras bebis...??
Dom ska verkligen det, då blev jag illamående, jag blev alldeles skakig. Det slutade inte.
Jag darrade som ett asplöv hela tiden, & när Putte parkerade trodde jag att jag skulle kräkas.
Jag fick gå ut o röka, t om Putte sa att du skulle behöva en cigg.
Stegen till dörren var så tunga...
Jag visste ju att lilla stumpan låg därinne, o jag ville inte säga hej då, fast ändå ville jag ju det. 
Vi öppnade dörren o tittade in på Jossan o Dagis, då blev jag arg!
Vafan, dom ska inte behöva gå igenom detta, dom skulle ju få med sig sin lilla skruttfia hem?!  
Vad e meningen med detta egentligen??
Jag ville fråga prästen, om det nu finns en Gud vad sysslar Han med?
Varför gör Han dom så illa??
Det gjorde jag inte för jag fick en ledsen Jossan i famnen som ville röka... Så det gjorde vi igen... Den hjälpte inte heller.
Men vi skrattade åt Jossans mamma o syster som vinkade glatt till oss när dom åkte förbi, missade infarten o sen vinkade när dom lika glatt när dom åkte förbi för att ta rätt infart.

Sen började det, en ljus fin begravning, med den minsta kista jag sett...
Det var verkligen en fin begravning!
Klarade att hålla mig till att bara tårarna rullade ända till dom spelade Mio min Mio sen var det kört.
Jossan o Dagis var super starka... Ledsna såklart men så starka.
Det häftigaste med Jossan är att oavsett hur ledsen eller vilken situation hon är i så gör hon det som HON vill o det som är bäst för henne.
Jag tycker verkligen att hon e grym!
När vi lagt på blommorna på den lilla lilla kistan så valde jag att läsa det jag skrivit på kortet... Jag visste inte om jag skulle våga innan, men när jag väl skulle gå fram till Evelina o säga hej då, så kändes det liksom rätt.
Jag hade den största klumpen i halsen men förstog att det spelade ingen roll hur länge jag väntade för den skulle sitta kvar...
Jag läste:

Evelina,
Jag hoppas du vet hur mycket jag såg fram emot att träffa o lära känna dig,
Och hur ledsen jag är för att det inte fick bli så...
Jag vill tro att du har det bra där du är nu, att du är lycklig och att du känner tankarna vi skickar till dig...

Jag skulle också sagt: Sov nu så gott lilla stumpan, kram från tant Therese, men det gick inte... 

Efteråt åkte jag o Putte o åt, sen tillbringade vi kvällen hemma hos dom. Vi hade jätte roligt!
Allt var liksom bra, kul o vi skrattade jätte mycket...
Härligt att se dom så glada igen... För det e faktiskt ett par som e precis lika störda som jag o Putte, och jag tycker det är skönt o veta att det finns fler som vi =)

   Begravningen

är imorgon...
Imorgon..?? Så fort det gick.
Det känns riktigt svårt, fruktandsvärt, ledsamt o orättvist, men samtidigt känns det som om det kommer o bli fint.
Oskyldigt fint, precis så oskyldigt som bara bebisar kan vara...
Ljus, rosa o fin!
Tänk på Jossan o Christian imorgon...



   Livet vände

på ett ögonblick...
Tänk va fort det gick från att gå från längtan till förtvivlan, från nyfikenhet till smärta?
Alldeles för fort...

Ingen förtjänar något sånt här, men speciellt inte Jossan o Dagis.
Jag begriper inte hur det kan vara så orättvist??
Det finns pedofiler som skaffar barn hejvilt o knarkare som fortsätter o knarka fast dom är gravida, o de som tar bort ett barn beroende på vilket kön bebisen är, hur kan dom få barn..??
Visst är det orättvist!!!

På Fredag är det minnesstund/begravning o det kommer o bli jättefint. Det vet jag!!
Jag har varit o kollat ut blommorna idag!
Jättefina, jag valde en söt "barnslig" rosa blomma med lite grönt runt, vitt sidenband som håller ihop dom, vita o rosa pärlor i sidenbandet, o en liten liten nyckelpiga som man sätter fast i blomman!
Hoppas att det blir bra!

Har inte träffat Jossan sen i Söndags... Börjar få lite abstinenst tror jag haha!!


   Hur kunde detta hända?

Jag har frågat mig det tusentals gånger, men jag hittar inget svar..?
Jag vill ha ett svar! Jag skulle vilja veta vad meningen med allt detta egentligen är?
För nån mening måste det väl finnas?
För två veckor sedan ringde jag Jossan, men hennes mobil var inte på??
Hennes telefon är alltid på, men inte nu?
Jag tänkte inte så mycket på det, men när jag på Fredagen satt o åt frukost så ringde jag igen, den var fortfarande inte på, då fick jag en konstig känsla, jag sprag till almenackan o tittade, hon var ju gravid o skulle ha den 29 Januari... Bara 7 dagar kvar, kanske dom är på förlossningen??
Jag ringde "Dagis" o där gick det fram signaler, men inget svar.
Min knepiga känsla satt kvar o jag blev riktigt orolig.
Jag ringde igen o sen ringde Putte rån hans telefon.
Efter en stund fick jag ett meddelande, ett meddelande som fick mig att frysa till is. Hela jag slutade fungera. Allting stelnade, o mina händer darrade.
Jag läste det o skrek till, men jag fattade inte att det var jag som skrek.
Sprang in till Putte som läste det tittade på mig, läste det igen sen vet jag att jag satte mig på sängen o grät. Jag grät som ett barn, aldrig har jag blivit så ledsen förut, aldrig. Jag kommer ihåg att jag tänkte att va högt det låter när jag gråter.

Det stod att dom fått en flicka, men hon var alldeles tyst...
Dom hade fått en Änglabebis...??

Jag fick fysiskt ont i kroppen, jag har aldrig nånsin känt mig så arg på världen, så förtvivlat ledsen över att inte kunna göra någonting...
Det var kaos i huvudet på mej, jag visste jag inte hur det hade gått till så jag var så orolig för Jossan med.
Efter en stund ringde "Dagis"
Jag visste med en gång att det var ingen ide att försöka säga nåt, det gick inte...
Och det sa jag till honom också.
Jag led med dom så jag trodde jag skulle expoldera.
Jag ville ta deras smärta en stund, jag ville vända tillbaka tiden o vägra det som hände, jag gick inte med på det...
Men det fanns ingenting jag kunde göra??
Det var fruktandsvärt jobbigt, o då är jag "bara" brevid...

Min älskade fina Jossan...
Starkare än hon finns inte.


.............................


RSS 2.0