;Faaaan!
Ibland önskar jag att jag var en lobitomerad idiot med tvångströja!!
Önskar att jag inte hade känslor alls!!!
E så trött på att bli besviken, om o om o om igen...
Varför lär man sig aldrig???
Ville träna, har inte tränad på 4 veckor, jag har var as förkyld o inte vågat träna, vill ju inte bli nån hjärtpatient direkt...
Så nu när jag äntligen e frisk o skulle vart o tränat i Tisdags så var det grillning osv på Pontus dagis, det var viktigare än min träning! Skulleju ändå träna idag tänkte jag.
Har sett fram emot combaten hela veckan oså när klockan e kvart över 5 på eftermiddan (börjar kl 19:00) så säger Putte att han inte hinner hem! GIVETVIS!!!!!!!!
Faaaaaaan!!! Jag blir så jävla trött.
Det e ju fan ingen ide att hoppas längre, jag får fråga om barnvakt varannan gång jag ska träna för att Putte alltid ska göra andra saker. Eller inte hinna hem. Hade ju vart skillnad om han inte sov bort hela förmiddan, för o sen bli så sen på kvällen så jag inte hinner...???
När ska jag få göra mina saker o mina intressen utan tjafs???
När ska mina intressen få lov att vara viktiga???
Eller när ska mina saker betyda nåt för honom?
Eller förstå att det inte är så mycket begärt med tre timmar i veckan??? Eller e det det??
Han behöver aldrig fråga mig om det går bra om han åker iväg eller gör sitt, eller kolla på maskiner, eller inte kommer hem till middan, jag blir inte ens sur.
Är jag egoistisk, jag älskar mina barn, det är inte det, jag vill bara kunna ladda mina batterier så jag kan vara en bra mamma...
Jag måste få komma iväg o tänka på nåt annat, bara tre timmar i veckan, resten av timmarna e Puttes.
Nää fy, förlåt, jag e hemsk, jag vet att han jobbar eller gör saker han behöver.
Om han bara hade försökt att visa att det är viktigt för honom så hade jag kunnat förstå att han inte alltid hinner, eller kan komma hem i tid,men eftersom det är varannan gång så känns det tråkigt! Jag blir lika besviken varenda gång. Då e man dum!
Jaja...
Ska gå och hänga tvätt nu, sen när Putte kommer ska jag ut o springa!
(¯`'•.¸(¯`'•.¸ Bye bye ¸.•'´¯)¸.•'´¯)
Önskar att jag inte hade känslor alls!!!
E så trött på att bli besviken, om o om o om igen...
Varför lär man sig aldrig???
Ville träna, har inte tränad på 4 veckor, jag har var as förkyld o inte vågat träna, vill ju inte bli nån hjärtpatient direkt...
Så nu när jag äntligen e frisk o skulle vart o tränat i Tisdags så var det grillning osv på Pontus dagis, det var viktigare än min träning! Skulleju ändå träna idag tänkte jag.
Har sett fram emot combaten hela veckan oså när klockan e kvart över 5 på eftermiddan (börjar kl 19:00) så säger Putte att han inte hinner hem! GIVETVIS!!!!!!!!
Faaaaaaan!!! Jag blir så jävla trött.
Det e ju fan ingen ide att hoppas längre, jag får fråga om barnvakt varannan gång jag ska träna för att Putte alltid ska göra andra saker. Eller inte hinna hem. Hade ju vart skillnad om han inte sov bort hela förmiddan, för o sen bli så sen på kvällen så jag inte hinner...???
När ska jag få göra mina saker o mina intressen utan tjafs???
När ska mina intressen få lov att vara viktiga???
Eller när ska mina saker betyda nåt för honom?
Eller förstå att det inte är så mycket begärt med tre timmar i veckan??? Eller e det det??
Han behöver aldrig fråga mig om det går bra om han åker iväg eller gör sitt, eller kolla på maskiner, eller inte kommer hem till middan, jag blir inte ens sur.
Är jag egoistisk, jag älskar mina barn, det är inte det, jag vill bara kunna ladda mina batterier så jag kan vara en bra mamma...
Jag måste få komma iväg o tänka på nåt annat, bara tre timmar i veckan, resten av timmarna e Puttes.
Nää fy, förlåt, jag e hemsk, jag vet att han jobbar eller gör saker han behöver.
Om han bara hade försökt att visa att det är viktigt för honom så hade jag kunnat förstå att han inte alltid hinner, eller kan komma hem i tid,men eftersom det är varannan gång så känns det tråkigt! Jag blir lika besviken varenda gång. Då e man dum!
Jaja...
Ska gå och hänga tvätt nu, sen när Putte kommer ska jag ut o springa!
(¯`'•.¸(¯`'•.¸ Bye bye ¸.•'´¯)¸.•'´¯)
Kommentarer
Trackback
