♥

Vi kom iväg i fredags, för nu vände det...
Det blev helt annorlunda så fort vi hade lämnat barnen o vi blev själva i bilen. Det var så längesen vi gjorde nånting själva, bara vi och för oss.
Det behövs nog ibland.
Inte för att barnen är på något sätt jobbiga eller "ivägen" utan för att man bara behöver vara som man var innan.
Det var ju faktiskt så man var när man träffades och blev ihop, man glömmer nog det ibland, hur det var innan liksom.
Man gör det klassiska felet att vara "bara" mamma o pappa!
Nu fick vi vara vi igen.
Bara tänka på oss själva en kväll, veta att ungarna har det bra hos farmor o farfar (för bättre än hos farmor o farfar går inte) o att vi kan ha kul utan dåligt samvete. o shippshillevipp så var som det brukar vara, mysigt avslappnat  o roligt framför allt.
Fick en kommentar i det andra inlägget där det var en som frågade mej om jag på allvar trodde att livet tillsammans alltid var roligt, dans på rosor liksom o man alltid skrattade med varann utan problem o utan allvar????

Men där det var det nån som INTE kände mej, för dom som känner mej vet att vi inte haft det roligt hela tiden o att vi haft det jobbigt från o till.
Men vi har fixat det ändå...
Vi har nästan alltid kunnat skratta tillsammans, även när allt inte varit perfekt...
Men det var inte samma nu, jag saknade min vanliga Putte. 
Och det handlade inte om det perfekta "roman" livet utan det var nåt annat denna gången...
Det har varit för mycket jobb o oro, och för lite kul tid...
Det räckte att komma iväg lite så hittade jag honom... o det tror jag att vi behövde. Båda två!

Så nu var det problemet ur världen!
Nu ska jag faktiskt gå upp o göra frulle.


over and out